Axel diagnostiserad

Har gått ca 2v med ont i vänster axel. Trodde till en början att det var träningsvärk men det visade sig vara något annat. Efter läkarbesök diagnostiserades idag;

Acromion-clavicularleden  överansträngd


I folkmun kallad AC-leden. Det är den led som bildas mellan den yttre delen av nyckelbenet och skulderbladets utskott som heter Acromion (se Axelns anatomi). Det är en mycket smal led som ligger på toppen av axeln. Leden hålls ihop tack vare ett ledbandsystem. In i leden ligger en liten broskliknande struktur som kallas för menisk.

Orsak

Troligtvis har den blivit överbelastad när jag kört dips-maskinen på gymmet. Enligt den här länken jag hittade  så kan dips-träning slita väldigt på ac-leden: källa


Boven i dramat?

Behandling
Kan bestå av smärtlindring med akupunktur eller TENS, mobilisering av leden, tvärfriktionsmassage.

 

Supraspinatus-muskeln överansträngd


M. supraspinatus urspringer från skulderbladets övre horisontella rand (fossa supraspinata scapulae) och fäster in högst upp på den yttre skrovliga knölen på överarmsbenet (tuberculum majus humeri). Muskelns funktioner är att föra armen utåt de första 30-40 graderna (abduktion) samt utåt (lateral) rotera armen i axelleden (art. humeri).

Orsak
Troligtvis p.g.a pressövningar samt övningar över huvudhöjd och/eller axelhöjd. Min gissning är att dessa två maskiner har varit bidragande orsaker. Teorin stärks ytterligare genom följande läsning: http://axon.blogg.se/2009/august/hall-dig-skadefri-pa-gymmet-axel-3.html”HANTELLYFT ÅT SIDAN MED BÖJDA ARMBÅGAR”

Behandling
Kan bestå i lätt styrketräning med väldigt låga vikter. Massage av muskelfästet. Hålla axelpartiet i rörelse ofta.

 

Sammanfattning och nästa steg

Det bär mig emot att medge detta men jag har helt enkelt gått ut för hårt. Hjärnan vill en sak men kroppen hänger inte riktigt med. Det har känns så fantastiskt bra att vara igång med träningen och se goda resultat. Varje pass har jag varit 100% fokuserad på träningen och på att avsluta övningarna vid minsta antydan till smärta. Därför känns detta så…trist!

Det tråkiga med just den här incidenten är att jag inte har känt några direkta varningstecken; det har varken gjort ont under tiden jag gjort övningarna eller efteråt. Detta var något som läkaren också instämde i. ”Kroppen är dålig på att ge varningstecken, när man har ont är det redan försent.” En förklaring jag fick till att det inträffade är att människans muskeltillväxt är inte i fas med tillväxten av ligament och senor. En muskel kan växa sig större på 1-2 månaders träning där det kan ta upp till ett år för ett ligament att matcha muskelns nya utformning.

Tills det har gått över i axeln kommer jag att köra lågintensiva övningar med låga vikter för att hålla igång muskulaturen och lederna. Jag kommer att lägga mer prioritet på min konditionsträning då jag i första hand är ute efter en viktminskning. Jag hoppas verkligen att axeln är i form tills dess att jag nått min målvikt då jag planerar att satsa mer seriöst på styrketräningsbiten.

Det ska läsas på mer exakt hur övningar ska utformas och vad man ska undvika. Här står en del intressant; http://axon.blogg.se/category/hall-dig-skadefri-pa-gymmet.html

Tråkigt läge men jag kommer inte låta det här punktera min inspiration. Mot nya mål!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *